Vad det faktiskt innebär att sponsra en arbetstagare i EU

I EU omfattar sponsring av en arbetstagare tre skilda saker staplade på varandra, och de flesta arbetsgivarmisstag kommer av att de behandlas som en handling med ett dokument. Det finns statusen bolaget har, som i vissa stater betyder en engångsregistrering. Det finns tillståndet per anställning som klarerar en namngiven arbetstagare för ett namngivet jobb. Och det finns uppsättningen skyldigheter arbetsgivaren bär så länge arbetstagaren stannar. En arbetsgivare som bokar en visumtid innan något av detta är på plats planerar runt fel föremål. Den här artikeln definierar begreppen resten av korridorserien använder, så att en inköpsansvarig kan skilja en sponsorstatus från ett tillstånd, och ett tillstånd från ett visum, innan det första ärendet öppnas.

Fyra dokument som folk kallar sponsring

Ordet sponsring fästs vid fyra olika saker, och de ligger hos fyra olika myndigheter. Ett visum är inresetillståndet. Ett konsulat eller en ambassad utfärdar det, och det får arbetstagaren över gränsen. Ett uppehållstillstånd är rätten att vistas, utfärdat av inrikesministeriet eller migrationsmyndigheten i destinationsstaten. Ett arbetstillstånd är rätten att arbeta, vilket i många stater är ännu ett separat tillstånd. Och sponsorstatusen, där den finns, är den ställning arbetsgivaren har hos migrationsmyndigheten innan någon enskild anställning börjar.

De är skilda i nästan varje medlemsstat. En arbetstagare kan ha ett giltigt visum och ändå sakna rätt att arbeta. En arbetstagare kan klara arbetsmarknadskontrollen och ändå vänta på uppehållstillståndet. Inresedokumentet och rätten att vistas och arbeta är olika föremål med olika utfärdare, och en arbetsgivare som viker ihop dem till ”visumet” bedömer fel var ärendet faktiskt står.

Det kombinerade tillståndet slår ihop två av dem, inte alla fyra

Direktivet om kombinerat tillstånd (direktiv 2011/98/EU) är strukturen som minskar antalet dokument. Det kräver att medlemsstaterna utfärdar ett kombinerat dokument som täcker både vistelse och arbete, genom ett ansökningsförfarande, i stället för att tvinga en arbetstagare att jaga uppehållstillstånd och arbetstillstånd i skilda spår. Nederländernas GVVA, det tjeckiska anställningskortet och Kroatiens jedinstvena dozvola genomför alla detta direktiv. En ansökan, ett dokument, en beslutsmyndighet för vistelse- och arbetsdelarna.

Vad det kombinerade tillståndet inte gör är att sudda ut sponsorstatusen eller inresevisumet. Det kombinerade tillståndet ligger fortfarande nedströms om den ställning arbetsgivaren behöver ha, och en arbetstagare utanför EU behöver fortfarande normalt ett inresevisum för att resa innan hen hämtar uppehållstillståndet vid ankomsten. Direktivet slår ihop tillstånden för vistelse och arbete. Det slår inte ihop registreringen på bolagsnivå eller det konsulära steget. Kombinerat tillstånd, förklarat beskriver hur tre medlemsstater skiljer sig åt från samma rättsliga grund.

Registrerad sponsorstatus mot tillstånd per anställning

Här är uppdelningen som oftast fäller arbetsgivare. Vissa stater kräver att bolaget registrerar sig en gång som sponsor innan det kan anställa någon från tredjeland på vissa vägar. Nederländerna är det tydligaste fallet: en arbetsgivare ansöker hos IND om status som erkänd referent, erkend referent, och det erkännandet står sedan kvar i varje framtida ärende. Registreringen är en händelse på bolagsnivå med egen ledtid, skild från varje enskild arbetstagare.

Andra stater har inget sådant register. De ger tillstånd per anställning. En polsk arbetsgivare ansöker om ett typ A-arbetstillstånd för en arbetstagare och ett jobb hos vojvodskapskontoret, utan något föregående steg med bolagsregistrering. En italiensk arbetsgivare ansöker om ett nulla osta mot kvoten i Decreto Flussi, återigen per anställning. I de systemen finns inget att registrera i förväg, och tillståndet beviljas, eller avslås, en arbetstagare i taget.

Följden för planeringen är direkt. I en registerstat upptäcker en arbetsgivare som hoppar över engångsregistreringen och lämnar in en ansökan per anställning att vägen är stängd tills bolaget är erkänt, och registreringens ledtid landar ovanpå anställningen. I en stat med tillstånd per anställning finns ingen genväg att köpa i förväg. Vilka medlemsstater som driver ett formellt sponsorregister utöver Nederländerna är något att bekräfta mot gällande nationella regler i stället för att anta, eftersom modellen varierar och ändras. Genomgången i erkänd referent först, lönetröskel sedan visar hur den nederländska registreringen avgör vägen innan någon arbetstagare namnges.

Erbjudandet kommer före tillståndet

En regel om ordningsföljd håller i hela korridoren. Destinationsarbetsgivarens avtal och löneerbjudande ska finnas innan tillståndet söks. Det undertecknade erbjudandet är en ingång till tillståndsansökan, inte ett resultat av den. Arbetsmarknadstillståndet prövar ett bestämt jobb till en bestämd lön, så det måste finnas ett bestämt jobb och en bestämd lön på bordet först.

Det är här en arbetsgivare som väntar på ”tillståndet” innan avtalet färdigställs stoppar hela ärendet. Myndigheten har ingenting att bedöma utan erbjudandet. Lönen ska också nå bransch- eller kollektivnormen för rollen, eftersom underbetalning är ett vanligt skäl till att ett ärende avslås eller att ett tillstånd senare återkallas efter att arbetstagaren har anlänt, vilket är det dyra felet. Hela sekvensen av vad arbetsgivaren äger läggs ut i efterlevnadskedjan som avgör anställningen.

Var Werklist står, och var arbetsgivaren står

Skyldigheterna slutar inte vid utfärdandet. Destinationsarbetsgivaren har sponsorstatusen och bär de löpande skyldigheterna: att betala enligt överenskomna villkor, att underrätta myndigheten om ändringar och att hålla ärendet korrekt under hela vistelsen. Den sidan kan inte läggas ut, eftersom den är arbetsgivarens rättsliga ställning.

Werklist sköter arbetstagarsidan. Sökning i Nepal, Indien, Filippinerna och västra Balkan, dokumenten och klartecknet från ursprungsstaten. Filippinerna kräver godkännande från DMW (tidigare POEA) och nepalvägen kräver klartecken från DOFE innan en arbetstagare alls får resa ut, och en placering som klarar destinationstillståndet men hoppar över ursprungsklartecknet lyfter inte. Uppdelningen är ren. Arbetsgivaren har sponsorstatusen i destinationsstaten, Werklist klarerar arbetstagaren och ursprungsärendet fram till avresan.

Skicka korridoren till oss

Sonderar du en yrkesarbetarrekrytering till EU och vill veta om din destination driver ett sponsorregister eller ger tillstånd per anställning, och vad det ändrar för din tidplan? Skicka korridorunderlaget. Vi kartlägger arbetstagarsidan mot din väg och säger vilket dokument som sitter var. Prata med en konsult.